Att tappa bort sig själv – eller finna, sig själv

Om man säger att nu måste man göra något för att finna sig själv. Kanske vandra i Spanien. Pilgrimsvandra till Santiago de Compostela, tillexempel. Men jag begriper inte det här med att finna sig själv. När vet man att man tappade bort sig själv? HUR vet man det? Hur vet man OM man har tappat bort sig själv? Om man måste finna sig själv måste man ju rimligtvis ha tappat bort sig själv, först?

Är inte detta något man måste veta, först? Om, och när, och hur, man tappade bort sig själv? För att behöva finna sig själv?

Jag har bara hört talas om dom som behöver finna sig själva, och så försvinner dom nånstans. Man får aldrig veta om dom hittade sig själva.

Dom kanske kollade för mycket på Staffan Westerberg och blev vilse i pannkakan? Fast det gäller ju bara typ min generation, mina ungar behövde aldrig kolla på Staffan Westerberg. Men dom har inte pratat om att dom har tappat bort sig själva, heller.

Själv sitter jag här. Inga vilsna pannkakor. Inte vilse. Har inte tappat bort mig själv. Och när jag kollar mig i spegeln behöver jag inte fråga någonting… se, där är jag ju!