Det där med att bli klar med en berättelse. Karaktärer man levt med i flera veckor, kanske månader. Man har ju krupit in under skinnet på dom. Jaha. Så vad gör jag nu? Det känns tomt. Det var en process som förändrades under tiden jag skrev, under tiden fantasin lade till och kanske valde bort.
Japp. Det här är temat i mitt nyaste skrivprojekt. Om man tar en paus från det ena projektet, kanske man borde göra något annat än att skriva? Ta en cykeltur kanske? Nope. Då sätter fantasifabriken igång! Och vips, är jag mitt inne i denna berättelse, och hur jag ska lösa en massa olika ”problem”. Kul,
Jag fick frågan: – Hur kommer du på vad du ska skriva om? Jag förstår att för den som är väldigt skrivsugen, och inte kan komma på någonting att skriva om, så är det en utmaning. Det är ungefär som när jag ville komma på något att måla, när jag ville måla akvarell – jag
Grrrrrrrr… det är då ett grrrräsligt grrruvligt grrrymt jobb att försöka få till den här hemsidan. När jag har kommit så långt så att jag tänker att NU! NU! är jag klar. Så – händer det nåt! Och jag är inte alls klar! Det är ett detektivarbete att försöka hitta vissa saker, och försöka begripa
Just nu tänker jag en hel del på uppfinnar-Bettan. Hon på berget. Vad hon ska komma på för roliga och bra uppfinningar. Och vad som har hänt i hennes liv tidigare. Och hur hennes vänskap med Franz, ska utvecklas. Så jag försöker samla på idéer och uppslag. Det gäller att skriva ned det jag kommer
Om man säger att nu måste man göra något för att finna sig själv. Kanske vandra i Spanien. Pilgrimsvandra till Santiago de Compostela, tillexempel. Men jag begriper inte det här med att finna sig själv. När vet man att man tappade bort sig själv? HUR vet man det? Hur vet man OM man har tappat